Debattartikel från plugget: Företagen måste framställa kvinnan för mer än sin kropp

Skrev en antropologisk debattartikel till min förra kurs. Tänkte att det är lika bra att lägga ut den här, eftersom nya blogginlägg är sällsynt på den här bloggen.

Företagen måste framställa kvinnan som mer än sin kropp
Häromdagen läste jag en debattartikel där debattören i fråga argumenterade för att förbjuda sjukligt smala modeller. Något jag utan tvekan håller med denne om är det faktum att rapporter som den från BRIS, som talar för att unga tjejer mår allt sämre, måste tas på allvar. Det krävs inte mycket för att se den psykiska ohälsan i praktiken – många gånger räcker det att prata med unga tjejer för att märka av det, vilket jag själv märkt av genom ideellt arbete här i Göteborg.Dock menar jag att ett förbud av en kroppsform på catwalk och bild inte är rätt väg att gå – snarare bör vi skifta fokusen från förbud till att öppna upp för fler än ett enda ideal. Men hur ska vi gå tillväga för att göra detta?

Under nittonhundratalet skiftades idealet nästan varannat sekel – ibland skulle kvinnan vara lite mjukare och rundare i formerna och vid andra tillfällen hård och smal. Sjuttiotalet var det enda decenniet där fokus istället snarare låg på jämställdhet, och jag hävdar att detta ämne är enormt viktigt att ha i åtanke när det gäller unga tjejers välmående idag. Närmare bestämt hur kvinnor och män framställs i många mediala sammanhang, som medvetet och undermedvetet formar individers självbild.

I reklam, tidningar och annan media, framställs oftast kvinnor på ett helt annat sätt än män. Kvinnorna porträtteras som trådsmala, ofta halvnakna våp med munnen på vid gavel. De framställs inte för mycket mer än sin kropp (ofta gäller detta även om bilderna tillhör en artikel som inte handlar om hennes kropp utan om hennes kompetens), medan männen för det mesta porträtteras ståendes rakt uppochner som kompetenta individer och inte i någon sexualiserad, kråmande pose. Ett konkret exempel på detta är ett par av bilderna i H&M:s julkampanj, där en man på en av bilderna är ordentligt påklädd ute i snön och ser ut som om han är på väg till något viktigt, medan en kvinna på en annan bild i samma kampanj står iklädd endast en stickad tröja som hon drar nedåt för att dölja sina privata delar och med sängkammarblicken på plats. Fokus sätts på kvinnans smala kropp och hennes sexualitet, medan mannen får vara påklädd och se viktig ut.

Det som sker när tidningar och reklam målar upp denna bild är en normalisering av densamma – vilket gör att tjejer som skiljer sig från denna norm riskerar att ses som “okvinnliga” av sin omgivning och jag hävdar att det ofta blir näst intill ett tvång att hålla sig inom ramarna för dessa normer. Därför hävdar jag att det som framförallt behövs inte är ett förbud av smala modeller – andra normer skulle ta över idealet – utan snarare ett skiftat fokus till individers agens. Det vill säga vad hon gör och hur hon handlar.

Klädjättar som H&M och tjejtidningar som Veckorevyn måste börja ta sitt ansvar genom att sluta porträttera män som hårda, allvetande Bondkopior och kvinnor som vandrande, sexualiserade pinnar. Istället måste de porträttera människor för vad de faktiskt är och vad de faktiskt kan och gör. Unga tjejer, liksom vuxna, skulle kanske då inte lägga lika mycket tid på att analysera sin vikt eller form. Om dessa företag skulle ta tillvara på mer än bara en kropp när det gäller kvinnliga modeller och kvinnor i veckotidningar, skulle detta resultera i ett liknande tänk ute i samhället, och således även minska vikthetsen.

X /Frida

299770_10150316982887198_1015269228_n

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s