Populärkulturell analys – Diskursen om korkade rasister (DEL 2)

 Inledning
I första delen av min analys beskrev jag en scen från Quentin Tarantinos film Django Unchained, i vilken ett gäng rasister med illa tillverkade tygpåsar över huvudet planerar att döda Django – en fri slav – och hans prisjägarkompanjon Dr. King Schultz. Texten blir komisk då Tarantino tydligt visar att detta är början till Ku Klux Klan (KKK) och att männen i fråga framställs som ointelligenta individer – något jag problematiserade eftersom jag anser det problematiskt att textens konnotativa uttryck är att KKK och således alla rasister är ointelligenta. (Lindgren, 2009, s.79-84; Tarantino, 2012). Detta tillsammans med många liknande dumförklaringar av rasister utgör en samhällelig diskurs som kan vara farlig då jag anser att dessa individer med dumförklaringen också förklaras ofarliga, något som inte är fallet och som jag gick in lite mer på i första delen av analysen. I denna andra del av analysen av texten kommer jag med hjälp av Lindgrens (2009) tredimensionella analysmodell att gå djupare in på varför denna typ av dumförklarande diskurser är farliga och exemplifiera utifrån dagens västerländska samhälle. Jag kommer även att försöka visa på en kulturell kompetens inom stereotypifierad rasism i film kopplat till västvärldens diskurser (Lindgren, 2009, s.123).

Diskursanalys (intertextuell analys)
Som tidigare nämnts bildar texten från Django Unchained tillsammans med andra liknande texter en diskurs som säger att alla rasister är ointelligenta. Detta görs genom att texten använder sig av metonymin ’den stereotypa inskränkta, outbildade rasisten’ (som ofta även har stereotypt ‘bonniga’ karaktärsdrag), vilket är problematiskt eftersom skillnader inom gruppen ignoreras och därmed bortses det från att rasister inte bara behöver vara ointelligenta och outbildade utan kan vara högst intelligenta och i de mest extrema fallen ha en mycket farlig agenda (Lindgren, 2009, s.90-91). För att vidareutveckla analysen av denna diskurs om rasisten som outbildad och korkad individ kommer jag att göra två nedslag i andra texter där jag tycker mig se samman mytologiska tecken.

  1. The Walking Dead (2010-)

TV-serien The Walking Dead är ett exempel på en populärkulturell text som använder sig av myten om den korkade rasisten som tecken. En karaktär som vi tydligt kan se bygger på denna myt är Merle Dixon,  en stereotyp amerikansk ”lantis” som hellre tar till knytnävarna än att lösa problem. I första säsongen av serien manifesteras detta till exempel när Merle säger att han vägrar ta order från en svart person (använder sig av N-ordet) och tydligt positionerar sig som rasist, samtidigt som han är hotfull och våldsam. Även om han inte porträtteras som rent komiskt ointelligent, som i texten från Django Unchained, är det tydligt att han är en outbildad småstadsbo som snarare tänker med reptilhjärnan än att analysera sin omvärld lite mer nyanserat. (Darabont, 2010-).

  1. Borat (2006)

Borat är visserligen en satirisk komedifilm som medvetet driver med exempelvis frågor om etnicitet, men även i denna text tycker jag mig se tecken som liknar de jag ovan beskrivit. Huvudpersonen i den fiktiva dokumentär en är Borat Sagdijev, journalist från Kazakstan, som ska göra en dokumentär om USA. Min åsikt är att karaktären i sig är rasistiskt porträtterad, om än på ett satiriskt sätt, då han och hans land samt mycket annat i filmens porträtt är byggda på stereotyper. Borat är även han en ”lantis” från en liten by i Kazakstan där stereotypa scenarion och individer frodas – och har även en hel del fördomar mot judar, vilket det är ett stående skämt genom hela filmen, att han är så ”korkad och ociviliserad” att han tror att personer med judisk tro kan förvandla sin fysiska form med mera.

I filmer som Shark Night 3D och You don’t mess with the Zohan återfinner vi också liknande rasistiska stereotyper, liksom i en rad andra populärkulturella filmer och TV-serier. Det är delvis texter som dessa som skapar diskursen om den korkade rasisten. Men även vissa mer seriösa antirasistiska organisationer och debattörer använder fördummandet som maktmedel. Ett exempel är den ideella organisationen och bloggen Inte rasist, men (http://interasistmen.se). Organisationen beskriver sig på sin hemsida som en partipolitiskt obunden organisation som granskar Sverigedemokraterna (SD) och organisationer som kopplas till dem. Jag tycker mig utöver granskningen av SD se en fördummande ton på deras Facebook-sida och hemsida istället för att sakligt rapportera händelseförloppet och låta läsaren stå för domen. Nedan kommer jag med hjälp av flera nedslag i dagens samhällsklimat och i förhållande till Storeys (2012) argumentation om rasism göra ett försök i att förklara varför denna diskurs snarare stjälper än hjälper.

Sociohistorisk analys – diskursen om den korkade rasisten
Likt Michel Foucault menar jag att makten finns överallt, i varje relation mellan en punkt och en annan – ”Makten är överallt; inte därför att den omsluter allt, utan för att den kommer överallt ifrån” (Foucault, 2009, s.103). Där det finns makt finns det alltså alltid ett potentiellt motstånd – och alltså två sidor som kan utöva makt. I första delen av analysen nämnde jag Nilsson & Schöns (2010) bok om SDs väljare, som enligt författarna är både yngre och fattigare än andra partiers väljare, och ofta har en social position i samhället som är långt ifrån makten. Jag hävdade även att diskursen om den korkade rasisten kan leda till att dessa individer upplever sig som ännu mer maktlösa och därmed gör motstånd som kan få stora konsekvenser. Jag ska återkomma till dessa konsekvenser, men först ta ett steg tillbaka och ta en titt på hur rasismen ser ut i det svenska samhället.

Enligt Storey uppkom rasismen först som en defensiv ideologi för att försvara de ekonomiska fördelar som slaveriet förde med sig, till exempel genom Edward Long och Charles White som hävdade att ”den vita rasen” är överlägsen, liksom Samuel Eastwick som ville hindra svarta människor från att komma in i landet för att ”preserve the race of Britons from stain and contamination” (2012, s.173-174). I Sverige har inget slaveri förekommit efter vikingatiden, och även om landet var inblandat i slaveri på den afrikanska västkusten under 1600-talet har inte Sveriges befolkning någon relation till eller historia av slavhandel på samma sätt som till exempel USA (Regeringen, u.å.). Jag vill ändå dra paralleller mellan vad Storey skriver och rasismen i Sverige: jag tycker mig se att rasismen och främlingsfientligheten i Sverige ökat allteftersom befolkningen fått det sämre eller tycker sig ha fått det sämre. Även här har det utvecklats en defensiv ideologi som påstår att invandrarna är skälet till detta. En behöver bara surfa ut på nätet för att se det allt hårdare och allt mer rasistiska klimatet i landet. I kommentarsfält, på bloggar, hemsidor och nästan överallt på internet kan en råka på argumenten för att invandringen skulle vara anledningen till allt dåligt i samhället. I de mest extrema, men tyvärr ändå inte speciellt ovanliga fallen, handlar det om retorik i stil med Eastwicks – den ”vita rasen” ska bevaras.

Jag menar i likhet med Nilsson och Schön att många av de individer som röstar på SD här i Sverige och liknande främlingsfientliga partier runt om i Europa gör det på grund av den maktlöshet de upplever, som en form av motstånd. En diskurs som förlöjligar och hånar dessa individer istället för att ta debatten som jämlikar och försöka lägga fram så många rationella argument som möjligt, hävdar jag skulle kunna resultera i

  1. att fler individer som upplever sig maktlösa utövar motstånd genom att rösta på främlingsfientliga partier eller uttrycka främlingsfientliga åsikter, och
  2. farliga individer såsom Peter Mangs och Anders Behring Breivik begår hatbrott/terrordåd som en mycket extrem form av motstånd.

Visserligen anser jag att det är bra att tydligt positionera sig mot rasism, som Tarantino gör i Django Unchained och Darabont i The Walking Dead, men när denna positionering tar sig form i förlöjligande tror jag också att det kan få konsekvenser som de jag nämner ovan.

Vidare menar jag att en diskurs som fördummar rasisten är ett osynliggörande av det vita privilegiet (white privilege). ”Ras” är inte något som bara finns rent biologiskt, utan är något som måste konstrueras politiskt och socialt, till exempel genom de processer jag nämnde här ovan (Storey, 2012, s.172). Vita människor är inte en hög procent i världen, men likväl är det vita som har mest makt och är mest privilegierade. Vithet är normen: en vit person beskrivs till exempel ofta som ’en människa’ medan en svart person ofta beskrivs som ’en svart människa’. Richard Dyer säger till exempel: ”There is no more powerful position than that of being ‘just human’”. (Storey, 2012, s.183). Så länge det vita privilegiet finns, hävdar jag att det även finns en strukturell rasism i samhället, som utestänger och diskriminerar icke-vita genom att göra den vita individen till norm. Detta utestängande kan handla om saker som att det är svårt att hitta smink eller hårvårdsprodukter för icke-vita, diskriminering på arbetsmarknaden på grund av ett utländskt namn, eller att den absoluta majoriteten av bilder i veckotidningar är på vita människor. Det är en blandning av mindre och större problematiker som tillsammans skapar en strukturell diskriminering och rasism mot icke-vita i samhället. I Sverige har debatten om vithetsnormer och white privilege börjat bli vanligare, till exempel genom bloggar som exempelvis Falskheten (http://falskheten.blogspot.se). Detta är åtminstone ett litet steg mot minskad rasism. Men jag vill ytterligare problematisera den fördummande diskursen om rasister genom att hävda att genom att framställa dessa individer som korkade, blundar man också för att white privilege och den strukturella rasismen i samhället finns. Diskursen framställer det som att rasism bara är något ett fåtal, korkade individer sysslar med, och att samhället i stort skulle kunna vara strukturellt rasistiskt osynliggörs.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis hävdar jag alltså att samtidigt som det är bra att även populärkulturella texter tar avstånd från rasism, är förminskning och fördummande av rasister inte rätt sätt att göra detta på. Mina två huvudsakliga argument till att detta är negativt är

  1. Att fler individer känner sig maktlösa och förlöjligade och därmed utöver olika grader av rasistiskt motstånd.
  2. Att strukturell rasism och ”vardagsrasism” osynliggörs samtidigt som rasister målas upp som en liten grupp som ingen kan identifiera sig med och därmed inte göra något åt sitt eget agerande i förhållande till den strukturella rasismen.


Referenslista

Charles, L. (2006). Borat. [DVD].

Darabont, F. (2010-). The Walking Dead. [DVD].

Dugan, D. (2008). You don’t mess with the Zohan. [DVD].

Ellis, D.R. (2011). Shark Night 3D. [DVD].

Foucault, M. (2009). Sexualitetens historia: Band 1 Viljan att veta. Göteborg: Daidalos AB.

Lindgren, S. (2009). Populärkultur: Teorier, metoder och analyser. Malmö: Liber AB.

Nilsson, L; Schön, E. (2010, 28 maj). SD:s väljare litar inte längre på den etablerade politiken. Dagens Nyheter. Hämtad från http://www.dn.se/debatt/sds-valjare-litar-inte-langre-pa-den-etablerade-politiken/x

Regeringen. (u.å.). Förbud mot slaveri och slavhandel. Hämtad 17 augusti, 2013, från regeringens hemsida om mänskliga rättigheter, http://www.manskligarattigheter.se/sv/de-manskliga-rattigheterna/vilka-rattigheter-finns-det/forbud-mot-slaveri-och-slavhandel

Storey, J. (2012). Cultural Theory and Popular Culture: An introduction. Dorchester: Dorset Press.

Tarantino, Q. (2012). Django Unchained. [DVD]. The Weinstein Company; Columbia Pictures.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s