This is not a Happy Day

Somebody said that congratulating a woman on International Women’s Day is like congratulating someone with aids on World Aids Day, and I find that pretty accurate. This day, the International Women’s Day, does not exist to be happy about being a woman. This is not another Mother’s Day or Father’s Day, it’s a day that exists because this is a man’s world and we have to fight to change that.

Normally I spend this day in Sweden, and can be upset enough about the wage gap, societal norms that forces women and men into narrow stereotypes, rapists who go free time after time because the courts rule that the men ”didn’t understand that it was against her will”, and people’s complete incomprehension of these problems.

12512257_1105806229464612_3142816928193912625_n
Source

12240945_794906030637301_3740225929854852303_o_564db137ddf2b347d66df2a4Picture one: 19th of November, International Men’s Day
-…
Picture two: 8th of March, International Women’s Day
                     – Why isn’t there a MEN’S DAY?
              – Guys CAN DO IT too, right!
– Discriminatioooon!
                                   – But the men? Who cares about them?
Source

This year, however, I am not spending in Sweden, but in Honduras. While the statistics of  Honduras (still very high) murder rates has been decreasing during the last years, femicides (the assassination of women for gender related reasons) has increased with 263 % (!!!) between 2005 and 2013. In Honduras, one woman is killed every sixteen hours for no other reason than her gender!

I am currently writing my bachelor’s thesis in social anthropology about women in the capital Tegucigalpa and their perceptions of violence and safety in the city. Because of this, I have been interviewing regular Honduran women about the subject. Sadly, several of the interviewees admit that they are searching for a way to get out of the country mainly because they just don’t feel safe here.

My interviewees told me stories about domestic violence, violence in the streets and while taking public transport, sexual harassment, and threats of rape and death. Likewise, my friends has also told me stories – students being sexually extruded by their teachers at university, and even girls being killed by their boyfriends. It seems like almost every woman in this country has encountered gender based violence or discrimination of some kind.

That is why this day is still very necessary and why we need to keep fighting for the women of the world, this day and all other days of the year. Sadly the ones who do are also exposed to violence – last week Berta Cáceres, environmental activist and human rights activist was murdered in her home here in Honduras.

2592

Source

Cáceres death has shook the country deeply and also got international reactions. For her sake, for all the activists who are putting themselves in danger for the sake of justice, and for the sake of an equal society, an equal world, we need to keep addressing these issues and fight for equality.

So no, this is not a happy day and I don’t want to be congratulated until women and men have equal rights and equal power. But it is an inspirational day, it’s the first day of the rest of the feminist fight. It’s a day to empower the woman, not because she is worth more than a man but because she is worth just as much.

10363357_1312195155464479_6171852018650881815_n

Photo by my colleagues at CEM-H at today’s demonstration in Tegucigalpa.

Livskvalité > budgetnedskärning

I förmiddags frågade en äldre dam i rullstol om jag inte kunde hjälpa henne uppför backen till hennes port där hon bodde, eftersom ”det är lätt att komma ner för backen, men svårare att ta sig upp”. Sagt och gjort, jag knuffade på. På vägen upp berättade hon att hon hade hemtjänst två gånger i veckan, men de hade skurit ner så att hon inte fick någon tid till att följa med henne till affären mer. Nu hade hon själv tagit sig ner och köpt några korsordstidningar, men hade alltså svårt att själv ta sig hem igen eftersom det var en ganska lång uppförsbacke hem till henne.

Vad i helvete, politiker!??!?!?!??!??!?!??!?!?!??!??!?!?! Är det så värdelöst att vara äldre i Sverige 2013 att man inte ens är värd att få komma ner till affären och köpa ett par korsordstidningar (eller vad man nu ska ha) utan att behöva be främlingar om hjälp hem? Är det viktigare att spara pengar och kutta budgetar än att människor har rätt till ett liv där man åtminstone kan förflytta sig till livsaffären och tillbaka EN GÅNG I VECKAN? Hur kan man prata om skattesänkningar som att de sparar människor pengar, när de individer som behöver dessa skatter får en väsentligt försämrad livskvalitét som innebär att en inte ens kan få göra ett vardagsärende då och då?

Göteborgs kommuns hemtjänst rankas på plats 273 av 290 kommuner enligt en jämförelse som Socialstyrelsen gjort. Nyheter P4 skrev i januari:

Var fjärde vårdtagare tycker att de inte får tillräckligt med hemtjänsttimmar. Bara var tredje tycker att det är tryggt att bo hemma med hemtjänst. Var tredje tycker inte bemötandet är bra, var fjärde tycker inte hemtjänsten tar hänsyn till önskemål och inte ens hälften tycker att de kan påverka när hemtjänsten ska komma.

Och nästan hälften vet inte vart de ska vända sig med klagomål.

Ja, det kanske säger något om läget. Suck.

X /Frida

Hatet växer

 

 

Under ett par dagar har jag haft en lång diskussion på den rasistiska facebooksidan ”The Typical Antirasist”. Jag kan inte påstå att det har varit speciellt givande – idioterna jag argumenterar emot har absolut ingenting att komma med, mer än det urholkade påståendet ”Antirasist = Antivit”. Så fort jag skriver ett vettigt argument kommer de med ordbajs om att invandring på något sätt skulle vara folkmord på ”vita”, och kan inte ens ge någon respons på det jag skriver. Här kommer en skärmdump av diskussionen:

(Tog bort kommentarerna innan detta, då de inte har med diskussionen att göra. Dessutom fortsatte diskussionen lite till med skrala argument om ”folkmord” igen. Men I think you get the point.)

De här människorna, och särskilt ”Erik” (se bild) har ju uppenbarligen inget förstånd och fattar inte vad jag skriver, så jag kommer nog inte att dra det speciellt mycket längre i just denna diskussion.Däremot har hela grejen fått mig att reflektera över den ökande främlingsfientligheten i samhället.

Ur en dålig ekonomi kryper extremismen fram och ger sig uttryck i sina värsta former genom till exempel Anders Breivik och Peter Mangs. Men läskigast är ändå hur vardaglig och påtaglig rasismen och främlingsfientligheten har blivit. Sverigedemokraterna sitter i riksdagen och står för ”trygghet och tradition”, samtidigt som högt uppsatta medlemmar springer efter folk med järnrör och kallar folk för ”blatte”, ”babbe” och ”fitta” på oerhört nedsättande vis. Sidor som NEJ TACK – till moské i Sverige har tusentals medlemmar på Facebook. Hatet växer, mer än på länge.

Men hur ska man handskas med det här då? Jag har börjat läsa Daniel Poohl och Alex Bengtssons bok ”Positiv Antirasism”, vilken tar upp flera bra poänger. Till exempel menar de:

Vi efterlyser en antirasism som behandlar intoleransen som ett samhällsproblem som drabbar människor varje dag. En antirasism som protesterar vem det än är som står för intoleransen.

Att understryka att vi behöver föra en antirasism som tar tag i intoleransen inom alla grupper, kan möjligen förtydliga för inskränkta människor som ”Erik” i kommentarsfältet ovan att det inte bara är ”vita” som kallas rasister och att antirasismen inte jobbar för ett ”folkmord på vita” (Ja, jag vet att få är så konspirationsteoretiskt inskränkta som ”Erik”, men ju färre nutcases desto bättre, ellerhur?). I vilket fall som helst rekommenderar att läsa boken om man har ett intresse i frågan. Den är kort och koncis, men säger vad den behöver säga och är väldigt intressant.

Jag menar att ett av de bästa sätten att bemöta intoleransen, främlingsfientligheten och smygrasismen är att ta debatten. Att argumentera kanske inte alltid får en person att ändra åsikt totalt, men de flesta kommer åtminstone att reflektera över det du har sagt. Många som har vissa av dessa åsikterna är inte alls så extrema och har inte alls så snäv syn på världen som människorna i mina skärmdumpar. För många individer handlar den här typen av åsikter många gånger nämligen bara om fördomar som kanske kan komma att knäckas om man förklarar hur verkligheten ser ut.

X /Frida

Debattartikel i GT

Idag publicerades en debattartikel jag skrivit i GT. Den kan ni läsa här, men jag citerar den även nedan.

Dagligen ser vi övergrepp, oberättigat våld, miljöförstöring och andra missförhållanden på nyheterna. Likaså i det vardagliga livet dyker några av dessa orättvisor upp, även om det inte alls är på lika stor skala här på Västkusten som på vissa andra håll i världen. Reaktionerna på dessa typer av situationer brukar ofta bli: Varför gör ingen någonting? Man blir upprörd och arg på politiker och makthavare, men paradoxalt nog infinner sig många gånger även frågan: Varför ska jag behöva göra något?

Ja, varför ska just du behöva göra något egent­ligen? En av de främsta anledningarna är självklart att ju fler som faktiskt jobbar för att globala utmaningar som till exempel fattigdom eller kränkningar av mänskliga rättigheter ska minskas, desto bättre resultat kommer vi att se. Ju fler som arbetar för att minimera negativa klimatförändringar – både som privatperson och företag – desto mindre globala uppvärmning. Och så vidare.

Ett annat skäl är att vi bor och lever i ett demokratiskt och förhållandevis jämställt land, där vi har rätt att ifrågasätta om något är fel, vare sig det handlar om bostadssegregation i Göteborg ­eller bristande rätt till yttrandefrihet i Kina. Därför borde vi utnyttja denna rättighet och jobba för att göra något åt det vi tycker är fel. Det finns många olika sätt att göra det.

Jag menar att vi människor är nyttomaximerande varelser, som själva vill få ut någonting ur det mesta vi tar oss för. Även när det gäller osjälviska gärningar kan vi för det mesta få ut någonting av det vi gör – känna oss nöjda med oss själva, slippa dåligt samvete eller bli uppskattade av andra människor.

Jag tror att du kan utnyttja detta faktum när det gäller filantropiska åtaganden genom att välja utifrån dina egna intressen: Kan du både ha kakan och äta den? Att försöka bli av med ett par kilon och göra detta genom att ta cykeln i stället för bilen – och därigenom också göra miljön en tjänst – är ett tydligt exempel på att du kan det.

Om du utgår ifrån dina egna intressen när du jobbar för att förbättra inom områden du tycker behöver utvecklas, kommer du dessutom att tycka det är roligt. Du kommer att träffa nya, lika­sinnade människor och utvecklas rent personligt och kreativt – det blir en win-win situation.

Om var och en gör några små saker och tar några små steg för att förändra världen till det bättre, är inte tanken på en förändrad värld längre lika långt borta och inte lika naivt idealistiskt. Genom att alla gör något blir en klar förbättring ett ­realistiskt mål.

FRIDA SKOOG
är studerande vid institutionen för globala studier, Göteborgs universitet

X /Frida
 

Hatet

Tidigare idag uppdaterade Jonas Gardell sin facebookstatus med följande:

Ett år sedan Utöya. Vi kan hedra de ungdomar som slaktades genom att bekämpa högerextremism och främlingsfientlighet var den än visar sig. 
Sörj nu, men sedan: gå med i ett demokratiskt parti, besök en moské, delta i en Prideparad, engagera dig i Amnesty, göm en flykting!
Tänd gärna ett ljus men kom ihåg att när ljuset brunnit ut är det i oss själva som lågan måste brinna.

Personligen tyckte jag att det var ett fint budskap. Ett budskap som handlar om att skapa band mellan människor, om kärlek och om att stå upp och jobba för att det som hände på Utöja för ett år sedan aldrig händer igen. Men när jag gick in och läste bland kommentarerna blev jag lite rädd. Trots att Gardells inlägg handlade om det onda dåd som den högerextreme islamofoben Anders Behring Breivik begick för ett år sedan, var det oroväckande många människor vars kommentarer var fyllda av hat mot islam, rasism och väldigt mycket fördomar över lag. Jag citerar (och ni kan själva läsa vidare här):

”Jag tänker ej besöka en moské och bidra till könssegregation och inte heller delta i olagliga aktiviteter som du uppmanar till.”

”Era puckon, varför ska vi gömma flyktingar? De tar ju kål på oss och våran ekonomi! Varför ska vi stödja Islam – den mest förtryckande religionen som världen skådat?” 

”vill du ha fler våldtäckter å skottlossningar och otryggt samhälle pga invandrare som inte respekterar svenskar”

”hjälper väl inta att bli bög eller muslim, för att stoppa våld, det är väl muslimerna som står för merparten av våld i världen”

”är han alldeles från vettet karln..vi ska ju bli av med musserna och bögarna och flyktingarna då ska vi väl inte stödja dom vi har väl nog med våra egna svenskar..”

”Mår illa av detta muslimkramande”

För det första: Att gömma flyktingar är inte olagligt i Sverige! Gardell uppmanar alltså inte till någon form av olaglig aktivitet. Med det sagt: Det var det värsta jag har läst på länge. Jag kan allvarligt talat inte förstå hur allt detta hat kan komma ur några rader vars enda budskap är kärlek och tolerans. Hur kan man få en text som hedrar Utöjas offer och uppmuntrar till möten människor emellan till något fult? Och att människor är så outbildade i de ämnen de uttalar sig om och dessutom generaliserar så det står härliga till är rent förskräckligt. Jag vet att många har sagt det innan, men tydligen tål det att upprepas: Islam är inte en förtryckande religion i sig. Den kan, som alla andra religioner, tolkas på olika sätt av individer. Koranen betonar till exempel på flera ställen jämlikheten mellan mannen och kvinnan. Det finns över en miljard muslimer i världen, och merparten av dessa lever utan vara extrema islamister, precis som det finns över 5.000.000 norrmän varav merparten inte är som Breivik.

Att lämna sådana kommentarer på den här sortens status är inte bara respektlöst mot alla berörda i Utöja, att på något sätt försöka bekämpa hat med hat är dessutom logik som hör hemma i sandlådan. Tänk på att för att en förändring ska ske måste man börja med sig själv, och inte ytterligare späda på hatet.

/Frida Skoog