Hatet växer

 

 

Under ett par dagar har jag haft en lång diskussion på den rasistiska facebooksidan ”The Typical Antirasist”. Jag kan inte påstå att det har varit speciellt givande – idioterna jag argumenterar emot har absolut ingenting att komma med, mer än det urholkade påståendet ”Antirasist = Antivit”. Så fort jag skriver ett vettigt argument kommer de med ordbajs om att invandring på något sätt skulle vara folkmord på ”vita”, och kan inte ens ge någon respons på det jag skriver. Här kommer en skärmdump av diskussionen:

(Tog bort kommentarerna innan detta, då de inte har med diskussionen att göra. Dessutom fortsatte diskussionen lite till med skrala argument om ”folkmord” igen. Men I think you get the point.)

De här människorna, och särskilt ”Erik” (se bild) har ju uppenbarligen inget förstånd och fattar inte vad jag skriver, så jag kommer nog inte att dra det speciellt mycket längre i just denna diskussion.Däremot har hela grejen fått mig att reflektera över den ökande främlingsfientligheten i samhället.

Ur en dålig ekonomi kryper extremismen fram och ger sig uttryck i sina värsta former genom till exempel Anders Breivik och Peter Mangs. Men läskigast är ändå hur vardaglig och påtaglig rasismen och främlingsfientligheten har blivit. Sverigedemokraterna sitter i riksdagen och står för ”trygghet och tradition”, samtidigt som högt uppsatta medlemmar springer efter folk med järnrör och kallar folk för ”blatte”, ”babbe” och ”fitta” på oerhört nedsättande vis. Sidor som NEJ TACK – till moské i Sverige har tusentals medlemmar på Facebook. Hatet växer, mer än på länge.

Men hur ska man handskas med det här då? Jag har börjat läsa Daniel Poohl och Alex Bengtssons bok ”Positiv Antirasism”, vilken tar upp flera bra poänger. Till exempel menar de:

Vi efterlyser en antirasism som behandlar intoleransen som ett samhällsproblem som drabbar människor varje dag. En antirasism som protesterar vem det än är som står för intoleransen.

Att understryka att vi behöver föra en antirasism som tar tag i intoleransen inom alla grupper, kan möjligen förtydliga för inskränkta människor som ”Erik” i kommentarsfältet ovan att det inte bara är ”vita” som kallas rasister och att antirasismen inte jobbar för ett ”folkmord på vita” (Ja, jag vet att få är så konspirationsteoretiskt inskränkta som ”Erik”, men ju färre nutcases desto bättre, ellerhur?). I vilket fall som helst rekommenderar att läsa boken om man har ett intresse i frågan. Den är kort och koncis, men säger vad den behöver säga och är väldigt intressant.

Jag menar att ett av de bästa sätten att bemöta intoleransen, främlingsfientligheten och smygrasismen är att ta debatten. Att argumentera kanske inte alltid får en person att ändra åsikt totalt, men de flesta kommer åtminstone att reflektera över det du har sagt. Många som har vissa av dessa åsikterna är inte alls så extrema och har inte alls så snäv syn på världen som människorna i mina skärmdumpar. För många individer handlar den här typen av åsikter många gånger nämligen bara om fördomar som kanske kan komma att knäckas om man förklarar hur verkligheten ser ut.

X /Frida