Populärkulturell analys – diskursen om korkade rasister (DEL 1)

I sommar har jag läst två kurser i sociologi. I den ena kursen bestod examinationen av att analysera en populärkulturell yttring i två delar. Eftersom jag i denna analys teoretiserade kring rasism och vithetsnormer och white privilege med mera, skulle det platsa på den här bloggen. Här kommer (en något modifierad) del ett, som egentligen bara är en lätt beskrivning av texten, som plockas isär och analyseras mer i del två:

Mitt val av populärkulturell yttring är en scen från Quentin Tarantinos film Django Unchained, som utspelar sig år 1858 och några år framåt i USA. I denna specifika scen har plantageägaren Don Johnson (Big Daddy) samlat ihop alla sina vita bekanta för att hämnas på huvudkaraktärerna Django (en fri slav) och Dr. King Schultz (en prisjägare som slagit sig ihop med Django) efter att de i egenskap av prisjägare avrättat tre rymlingar på Big Daddys mark. Det som irriterar Big Daddy mest verkar inte vara att prisjägarna gjorde sitt jobb och avrättade tre av hans män, utan snarare det faktum att Django är en svart man och att Dr. King Schultz jobbar sida vid sida med honom. Det som sker i denna scen är att Big Daddy och ett trettiotal av hans bekanta har samlats på sina hästar, och alla har på sig örngott med hål för ögonen över huvudet. Big Daddy säger plötsligt att han inte kan se någonting för hålen är så dåligt klippta i örngotten, varefter en argumentation över vem som gjort dem följer. Det visar sig att det är en i gruppens fru som gjort dem, och denne man blir stött och rider iväg. Argumentationen fortsätter, och några menar att de inte kan göra vad de ska när de varken kan se, höra eller andas ordentligt, medan Big Daddy menar att det motverkar syftet om de inte använder örngotten. Hela scenen blir ytterst komisk och gruppen framstår som både korkade och stereotypt ”bonniga”. I slutet av scenen säger en av männen: ”I think we all think the bag was a nice idea. But, not pointin’ any fingers, they coulda been done better. So how about no bags this time, but next time we do the bags right and then we go full regalia.” (Tarantino, 2012) Det är uppenbart att Tarantino här har skrivit sin egen version av början till KKK, och gett det hela en komisk twist där dessa män generellt verkar ligga på en ganska låg intellektuell nivå.

I texten jag har valt att analysera, KKK-scenen i Django Unchained, kan jag peka på ett tecken jag finner extra intressant. Innan jag går närmare in på det vill jag tydliggöra min definition av begreppet tecken: I enighet med Simon Lindgren (2009, s.63-65) menar jag att ett tecken är något som står för något annat och som är meningsskapande, och att tecknen är textens byggstenar. Då vad som är text och tecken i respektive populärkulturell yttring enligt Lindgren verkar vara till stor del upp till den enskilda forskaren, vill jag tydliggöra att scenen vilken jag beskrivit ovan är min text (alltså ej hela filmen), medan det tecken jag finner särskilt intressant presenteras nedan.

Det tecken jag finner särskilt intressant för analys och diskussion är den myt som scenen så tydligt spelar på – att alla rasister är korkade. På den språkliga nivån, vilket alltså blir scenens denotativa betydelse enligt Barthes, ser vi i scenen ett gäng män på hästar, iklädda örngott med hål för ögonen över huvudet. Vidare kan vi på denna nivå urskilja en tydligt rasistisk jargong där männen använder starkt värdeladdade ord och beskriver hur de ska döda Django och Dr. King Schultz. Det sista vi kan urskilja på den språkliga nivån är att männen verkar ointelligenta i sin argumentation om örngotten. Men på den mytologska nivån – den konnotativa betydelsen enligt Barthes – blir dessa män ett uttryck för början av Ku Klux Klan. Det är självklart för tittaren att det är detta som vill sägas med scenen, även om KKK aldrig nämns vid namn i filmen. När vi drar det ett steg längre blir det konnotativa uttrycket att KKK har låg intelligens, och således att rasister överlag har låg intelligens. (Lindgren, 2009, s.79-84).

Texten i fråga är utan tvekan både underhållande och vass, men enligt mig även problematisk. Varför är det då problematiskt att framställa rasister som ointelligenta? Enligt mig ligger den stora problematiken i att liknande porträtteringar skapar en hel diskurs som framställer dessa människor som ointelligenta, och genom att framställa dem som ointelligenta menar jag också att man framställer dem som ofarliga. Så är dock inte fallet – Ku Klux Klan mördade och lynchade mängder av människor, liksom andra högerextremistiska organisationer och grupper också gjort genom historien (http://www.ne.se/lang/ku-klux-klan).

Denna diskurs blir mer problematisk om vi sätter den i kontext till dagens politiska Sverige, där samma fördummande diskurs många gånger används om Sverigedemokraterna. Enligt Linnea Nilsson och Emil Schön (2010) är Sverigedemokraternas väljare yngre och fattigare än andra partiers väljare, och har ofta en social position i samhället som är långt ifrån makten. Att ett rådande och styrande betydelsemönster fördummar dessa individer är något som, hävdar jag, kan leda till att dessa upplever sig ännu mer maktlösa och således gör motstånd som leder till samhälleliga konsekvenser.

Referenslista

IMDB. (u.å.). Box office/buissness for: Django Unchained (2012). Hämtad 30 juni, 2013, från IMDB, http://www.imdb.com/title/tt1853728/business?ref_=tt_dt_bus

Lindgren, S. (2009). Populärkultur: Teorier, metoder och analyser. Malmö: Liber AB.

Nilsson, L; Schön, E. (2010, 28 maj). SD:s väljare litar inte längre på den etablerade politiken. Dagens Nyheter. Hämtad från http://www.dn.se/debatt/sds-valjare-litar-inte-langre-pa-den-etablerade-politiken/x

Tarantino, Q. (2012). Django Unchained. [DVD]. The Weinstein Company; Columbia Pictures.

X /Frida

421850_10151975741299338_640031609_n

Annonser