Livskvalité > budgetnedskärning

I förmiddags frågade en äldre dam i rullstol om jag inte kunde hjälpa henne uppför backen till hennes port där hon bodde, eftersom ”det är lätt att komma ner för backen, men svårare att ta sig upp”. Sagt och gjort, jag knuffade på. På vägen upp berättade hon att hon hade hemtjänst två gånger i veckan, men de hade skurit ner så att hon inte fick någon tid till att följa med henne till affären mer. Nu hade hon själv tagit sig ner och köpt några korsordstidningar, men hade alltså svårt att själv ta sig hem igen eftersom det var en ganska lång uppförsbacke hem till henne.

Vad i helvete, politiker!??!?!?!??!??!?!??!?!?!??!??!?!?! Är det så värdelöst att vara äldre i Sverige 2013 att man inte ens är värd att få komma ner till affären och köpa ett par korsordstidningar (eller vad man nu ska ha) utan att behöva be främlingar om hjälp hem? Är det viktigare att spara pengar och kutta budgetar än att människor har rätt till ett liv där man åtminstone kan förflytta sig till livsaffären och tillbaka EN GÅNG I VECKAN? Hur kan man prata om skattesänkningar som att de sparar människor pengar, när de individer som behöver dessa skatter får en väsentligt försämrad livskvalitét som innebär att en inte ens kan få göra ett vardagsärende då och då?

Göteborgs kommuns hemtjänst rankas på plats 273 av 290 kommuner enligt en jämförelse som Socialstyrelsen gjort. Nyheter P4 skrev i januari:

Var fjärde vårdtagare tycker att de inte får tillräckligt med hemtjänsttimmar. Bara var tredje tycker att det är tryggt att bo hemma med hemtjänst. Var tredje tycker inte bemötandet är bra, var fjärde tycker inte hemtjänsten tar hänsyn till önskemål och inte ens hälften tycker att de kan påverka när hemtjänsten ska komma.

Och nästan hälften vet inte vart de ska vända sig med klagomål.

Ja, det kanske säger något om läget. Suck.

X /Frida

Om att vara efterfrågad

Tänkte att jag skulle använda Skrivpuff här på bloggen så att det händer något någon gång. Många använder kanske Skrivpuff i sitt kreativa skrivande, vilket jag antagligen också kommer att börja göra, men här på bloggen kommer jag mer att använda det som inspiration till mina debatterande och diskuterande inlägg.

Dagens tema är alltså: om att vara efterfrågad.

Spontant kommer jag att tänka på efterfrågan i yrkeslivet och i samband med vilken utbildning man man väljer (eller inte väljer). Kanske inte så konstigt att mina tankar trillar in på just detta eftersom jag just skrev ett inlägg på Väljayrkebloggen om hur en som student åtminstone lite kan reda ut vad en vill/kan/ska göra efter en generell examen. I vilket fall som helst leder detta mig till en annan fråga som jag diskuterat på Väljayrkebloggen ett antal gånger: Är det viktigast att göra (utbilda sig till) det en vill/brinner för även om efterfrågan på dessa yrken kan vara låg och konkurrensen hög, eller att välja ”ett smart val” där en garanterat är efterfrågad och arbetsgivarna drar i en med en bra lön?

Här om dagen hade jag en diskussion med ett par vänner som berörde ämnet. Vi hade en hypotetisk diskussion om våra framtida barns gymnasieval, och hur mycket en skulle/borde lägga sig i det. Min ena vän sa att hon inte skulle låta sin unge välja någon smal och väldigt nischad utbildning för att hon inte ville att ungen skulle fastna med dålig lön och så vidare resten av livet. Jag förstår hennes poäng, om det är ett väldigt udda särintresse kanske det kan vara värt att fundera över något lite bredare utbildning samt att utöva intresset vid sidan om istället. Jag själv har dock alltid varit av åsikten att gör vad fan du vill bara du är lycklig med det och inte skadar någon, och detta har även gällt mina åsikter om utbildningsval (även på gymnasiet). Jag anser att det är viktigare att trivas på jobbet och känna att man gör något man älskar med sitt liv än att man har en hög lön. Jag själv har alltid gjort mina val efter magkänsla och inte efter vad som är ”det smarta valet”, och hittills måste jag säga att det har lyckats väldigt bra (kanske är det detta som gör att jag tycker såhär, hm). Jag skulle till exempel aldrig välja att plugga ett naturvetenskapligt eller tekniskt ämne på universitetet, även om det kanske skulle generera mer pengar och högre status än samhällsvetenskapen, för jag vill inte lägga ner mitt liv på något jag inte är intresserad av (annat än att möjligen titta på Discovery Channel eller bläddra igenom en Illustrerad Vetenskap då och då). Jag skulle hellre aldrig kunna kräva av någon annan (till exempel mitt hypotetiska barn långt in i framtiden) att den gjorde detta.

En anledning till att jag tycker som jag gör är också att det är lätt att ändra sig, skola om sig, läsa upp några betyg, om man nu skulle vilja det. Särskilt att ändra sig efter gymnasiet, eftersom ett val man gör när man är 15 inte rimligtvis ska kunna påverka hela ens liv om man ändrar sig. Men. Det finns ett stort men här. Tragiskt nog har regeringens skolpolitik på senare år pekat mot att begränsa många av dessa val, till exempel genom att det inte längre är möjligt att läsa upp betyg på komvux och genom att ha tagit bort kravet på högskolebehörighet på yrkesprogrammen i gymnasiet. Detta innebär alltså att det där valet man gör när man är 15 blir ett stort val, och man har inte lika stor möjlighet att ändra sig. Det är inte kört än, för den som vill ändra de val den gjort. Men om det fortsätter i den här riktningen kommer det inte lika längre vara lika lätt att ångra sig. Dessutom har denna politik redan fått till konsekvens att klyftorna mellan människor med olika socioekonomiska bakgrunder ökat mer de senaste åren när det gäller vilka som vidareutbildar sig och inte. Detta är naturligtvis helt vrickat, 2013 borde dessa siffror gå åt andra hållet.

Så frågan är hur lång tid jag kommer att kunna hålla den ståndpunkt jag gör, med argumentet ”en kan alltid ändra sig”. Men hittills är det nog så jag tycker. Så gör det du känner för, ändra dig om du känner för det, för vi har fortfarande ett fritt val. (Och jag tycker inte en kan tala om ”bortslösad tid” här, så det en sysslar med är det en vill göra.)

Jaha, så det var alltså detta som kom av ”Om att vara efterfrågad”. Nästa skrivpuff utlovar jag ett mindre flummigt inlägg och en mer direkt argumentation. Men som ni märker var jag lite kluven ikväll.

X /Frida